Om lärarvikarier...

Dagens möte med vår Lokala styrelse  fylldes i vanlig ordning av spännande infallsvinklar på skolutveckling. Hur lång tid tar det att implementera nya arbetssätt? Vilken information från skola till hem är viktig? Digitalisering och fostran i cybervärlden. Fritidshemmens roll.
En nog så viktig fråga var den om hur vi kan kvalitetssäkra att vi får (bra) vikarier. Både en och annan artikel har skrivits om vikariebristen i våra länsmedia på sistone. På skolorna i Luleå är den en realitet som skapar mycket frustration. Den sammanställning vi gjort visar att drygt hälften av alla vikariat vi har behövt under våren har tillsatts. Vad göra åt detta? Några kreativa tankar från styrelsen:
1. Är det verkligen rimligt att vi förväntar oss att människor utbildar sig i 5 år för att springvikariera?
2. Finns det möjlighet att anlita lärare under utbildning eller andra studenter med spetskompetens? En matematiker som mattelärarvikarie - kan det vara sämre än ingen vikarie alls? Kan vi starta ett sånt bemanningsföretag?
3. En egen pooltjänst i huset. Hur kan vi räkna hem en sådan tjänst både kvalitetsmässigt och ekonomisk?
4. Kan vi lägga in all planerad utbildning i en läsårsplan och långt i förväg undersöka vilka andra större utbildningar som är på gång i kommunen - för att ha god framförhållning?
5. Blir frustrationen mindre om det finns någon som samordnar vikariaten på varje skola, eller i varje arbetslag?
Fyra av dessa tankar beslutade vi att gå vidare med.
En annan sak vi jobbar hårt med när det gäller detta är att se till att vikarier vill jobba på vår skola. Med ett bra bemötande, goda förutsättningar och väl fungerande elevgrupper tänker vi att vi vill skapa ett sug från lärarvikarier efter varje vikariat vi erbjuder.
Om vi får vikarier när vi behöver, kommer också våra ordinarie lärare att ha en bättre arbetssituation. En bättre arbetssituation skapar förutsättningar för hög närvaro, så i slutändan hoppas vi att vi inte behöver anlita så många vikarier överhuvudtaget.
Hur man än ser det så handlar allt i slutändan om att eleverna ska få en god skolgång med stor kontinuitet. Trevlig helg!

Lika eller likvärdigt?

En färsk rapport från skolverket bekräftar ännu en gång att likvärdigheten minskar i svenska skolor. Detta faktum har oroat oss länge. En genomgående princip när vår nya skollag utarbetades var just frågan om likvärdighet. Självklart ska våra fina barn ha rätt till en likvärdig utbildning. Därför är det bra att skolverket belyser frågan.
Frågan om varför det blivit så är  komplex. I skolor med många motiverade elever har lärare högre förväntningar på eleverna (höga förväntningar=framgångsfaktor). Motiverade och "duktiga" elever spiller av både motivation och kunskaper på sina kamrater (positiva kamrateffekter=framgångsfaktor). En bidragande faktor anser man även att det fria skolvalet har varit och menar att medicinen är att förstärka resurstilldelningen till skolor där socioekonomiska faktorer spelar stor roll. I Luleå fördelas en del av elevpengen utifrån föräldrars utbildningsbakgrund, föräldrars modersmål samt kön. Man gör även särskilda satsningar där resultaten är låga.

Det finns dock en riskfaktor att lyfta frågan isolerad. Vad tänker föräldrar som läser om detta? Skrämd noterar jag att man i artiklar om rapporten benämner skolor som "dåliga" eller "sämsta". Vilka skolor höjer vi respektive sänker vi förväntningarna på? Det är viktigt att komma ihåg att det finns strålande exempel på skolor med hög andel lågutbildade eller invandrande föräldrar där eleverna lyckas väldigt bra, liksom det finns skolor med goda socioekonomiska förutsättningar där eleverna lyckas dåligt.
Från John Hatties omfattande forskning vet vi att även om hemmet har betydelse så är den dominerande faktorn för goda skolresultat läraren och undervisningen. Det betyder inte att skolor, lärare och undervisning ska vara lika. Snarare tror jag vi ska uppmuntra mångfald och olikheter och valmöjligheter. Idag sägs att bara vissa familjer har möjlighet att välja skola. Vad skulle hända om man suddade ut det hindret? Åtminstone som ett tankeexperiment. Sen finns ytterligare en problematik - likvärdigheten mäter i detta fall endast meritpoäng - finns det andra områden skolan ska erbjuda likvärdighet i?
Skolan ska självklart vara likvärdig. Låt oss ta skolverkets rapport som ett tillfälle att påminnas och reflektera på att likvärdighet innebär att "alla elever ska inhämta och utveckla kunskaper och värden. Den ska främja alla barns och elevers utveckling och lärande samt en livslång lust att lära. Utbildningen ska också förmedla och förankra respekt för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande demokratiska värderingar som det svenska samhället vilar på.
I utbildningen ska hänsyn tas till barns och elevers olika behov. Barn och elever ska ges stöd och stimulans så att de utvecklas så långt som möjligt. En strävan ska vara att uppväga skillnader i barnens och elevernas förutsättningar att tillgodogöra sig utbildningen.
Utbildningen syftar också till att i samarbete med hemmen främja barns och elevers allsidiga personliga utveckling till aktiva, kreativa, kompetenta och ansvarskännande individer och medborgare".    Portalparagrafen i skollagen

10 säkra vårtecken

Å så blev det helg igen. Och efter den så  blir det nästan omedelbart en ny helg. Inte vilken helg som helst heller, utan valborg och 1:a maj. Ursprungligen en hednisk högtid som kommit att bli också arbetarnas och akademikernas (mösspåtagning) helg. Utanpå det är det också den helg som vi slutgiltigt hälsar våren välkommen. Var i landet vi än må bo. Trots att marken hos oss ännu är täckt av snö, så är det vår även i Luleå. Detta bygger jag på följande 10 säkra vårtecken som jag observerat på vår kära skola:
- Långhopprepen snurrar oavbrutet varje rast
- Likaså har Serve-rutorna tinat fram och återseendets glädje är stor
- Trots att de torra områdena är kraftigt dominerande på skolgården kommer de yngsta barnen in mer eller mindre dyblöta efter varje utevistelse
- Det hjälper inte vad vi vuxna säger. De äldre eleverna måste ta av mössan och öppna jackan.
- Helt plötsligt ersätts bilarna på parkeringen av cyklar i mängd. Både barn- och vuxenstorlek, och på hyllorna tränger hjälmarna ut täckbrallor och dunjackor.
- De allra äldsta tjejerna i sexan hittar hörnen där man kan sitta och mysa och socialisera i solen.
- Det blir alldeles för varmt i klassrummen som vätter mot solen.
- Nya barn till nästa års förskoleklass kommer på besök
- Liksom våra sexor börja längta efter att börja sjuan.
- Stressnivån hos lärarna är högre än nånsin. Nu ska allt som inte hunnits med få en ny chans, allt ska avslutas och allt ska planeras för nästa läsår...

En härlig valborg och 1:a maj önskar jag er alla!

Man blir som så glad

"Om ni tar av er barfota och går ut i gräset så ska ni känna att det här gror under era fötter" Det fick våra barn höra idag när vi var iväg till Kulturens Hus i Luleå. Det som gror är den norrbottniska folkmusiken. Musikspråket som har vuxit fram i den norrbottniska myllan under århundranden, och som fortfarande växer. Inte lika yvigt kanske, mer begränsat och även emellanåt influerat av andra musikspråk. Hursomhelst är det ett musikspråk som barnen i vårt skolområde inte får så mycket kontakt med idag, ljudträngseln släpper lättare fram musikstilar som är mer kommersiellt gångbara. Inget fel på dem, men det innebär att vi i skolan har ett stort ansvar att visa dem också denna stil. Det är inte särskilt svårt att hitta belägg för det i vår läroplan.

Vi har därför ägnat en del undervisningstid åt att lyfta den norrbottniska folkmusiken. För att ge tillbaka en del av vårt gemensamma kulturarv. Ett arv som ger trygg identitet. Hela grundsyftet har varit att genom att gräva ur djupet av vår egen kultur få förståelse, nyfikenhet och respekt för andra kulturer.

De som bjöd oss att knyta ihop detta arbete genom en rejäl dusch av norrbottnisk folkmusik, och också stod för citatet ovan, var de begåvade "gubbarna" i J P Nyströms. Se här vad Kuriren skrev.

För att göra en lång recension kort lånar jag ord av en tjej som går i 7:an på Björkskataskolan (sades direkt efter konserten): "Man blir som så glad av det här"

Tid att läsa och lära

Efter en ljuvlig fjällhelg tittar jag ut på ett grådaskigt snöväder. Barnen och många av de vuxna på skolan har välbehövligt påsklov. På fritids är det dock full fart som vanligt.

Dessa lovveckor ser mitt jobb oftast litet annorlunda ut. Det är ambitionerna får litet större utrymme, och jag hinner lägga ordentlig tankemöda på både planer och "göranden". Idag har jag även hunnit surfa runt för att kolla in litet ny forskning. Här är en av dem som väckte mitt intresse: Peter Marshall och Christina Comalli har undersökt vad barn mellan 4-13 egentligen vet om hur hjärnan fungerar. Efter att de konstaterat att det var mycket litet utformade de 20-minuterslektioner om ämnet, med fokus på hjärnans roll när det gällde sinnesintryck, alltså inte i första hand att man "tänker" med hjärnan. Undervisningen visade sig ha stor betydelse för barnen. Carol Dweck vid Stanford universitet har i sin forskning visat att barn som får kunskap om hur hjärnan fungerar och hur den utvecklas, hanterar misslyckanden som lärtillfällen och blir motiverade till att försöka om igen. Spännande och något att fundera vidare på.

Flerdimensionell multitasking

Bland dagens alla möten fanns det om skolavslutningen. Det är nu "bara" 2 månader kvar, så det är hög tid att planera denna traditionsrika och härliga dag. Dagen då vi firar att allt arbete som elever och personal (och även föräldrar) lagt ner lett till framgångar och utveckling.
Mötet får mej också att tänka på att jobbet i skolan, det är verkligen att leva i nuet, att planera för framtiden på både kort och lång sikt men samtidigt analysera och reflektera över det som varit. Samtidigt. Litet som flerdimensionell multitasking.

Kuriren-bloggare

Den här veckan bloggar jag hos Norrbottens kuriren. Välkomna dit!